En kärleksförklaring till Internet sedan 1997 // Nikke Lindqvist
Jag har tagit en djupdykning i sökförslagen kring väljarnas bild av hur de olika partiledarna förhåller sig till sanningen, och Jimmie Åkesson verkar den partiledare som har svårast att förhålla sig till sanningen. Men även bland de övriga är bilden bland väljarna (de som googlar och skapar sökförslagen genom sitt beteende) att åtminstone tre av alliansledarna då och då ljuger.
Det sägs att internet uppfanns för att spida kattbilder, och att det framför allt är katter som gäller på webben. Man skulle lätt kunna tro att hundar inte har någonting på webben att göra. Men ingenting kunde vara mer fel. Hundarna regerar fortfarande, åtminstone när det kommer till sökfrekvensen. Det söks faktiskt nästan dubbelt så mycket efter hundar som efter katter.
Så kom den då, AIK-kampanjen inför 2014, som det har viskats om och som så många tecken har tytt på. Och den är riktigt bra. Medan andra lag upprepar förra årets kampanjer eller stjäl AIKs kampanj från förra året, så hittar AIK alltid på något nytt. Och den här gången verkar det som om alla de andra lagen – de som är Inte AIK har fallit i fällan, och glatt kampanjar åt oss genom att spela på kampanjen.
Idag har jag fyllt 50 år. Det går det också. Tack till alla er som har hört av sig på olika sätt ännu mer tack till er som kom förbi på mitt improviserade och snabbt påhittade barhäng på Björk. Det var fantastiskt trevligt, och jag är så glad för att ni kom. Och tack till min kära familj, som kom och åt brunch med mig, och fixade middag, och var så otroligt gulliga hela kvällen.
Så har jag köpt min biljett till AIK vs INTE AIK i premiärmatchen 2014. En lösbiljett. Det blir inget årskort för mig i år, och eftersom jag fick frågan om varför, när jag nu ändå går på nästan varenda match, så tänkte jag att jag skulle förklara mig.
Att skicka en puff (eller mer old-school, en poke) är en av de allra äldst funktionerna på Facebook. Från början hade puffandet en praktiskt funktion, som efter hand har tappats bort av att Facebook har byggt om sekretessinställningarna. Från början hade puffen en reell funktion. Den var ett sätt att tillfälligt öppna sin Facebook-profil för andra.
Faran med att upprört lista det som man tycker är motståndarnas värsta åsikter, är att moståndarna ju faktiskt tycker just så. När man lyfter fram moståndarnas frågor okommenterat, så öppnar man ju dörren för att motståndarna ska få ordet, och hylla det som man hade tänkt lyfta fram som någonting riktigt dåligt. Detta är något som många dåligt förberedda antirasister har fått erfara och jag har själv gått i den fällan på Twitter.
Härom dagen upptäckte jag den mest tidsbesparande funktionen någonsin. Man kan nu, i webbversionen av Twitter, ladda upp bilder genom att klistra in dem direkt från urklippet till textrutan. Jag är inte säker på att det fungerar i alla webbläsare och operativsystem, men med MacOS X Mavericks och med Chrome 33.0.1750.146 funkar det fin-fint.
Jo, jag har gottat mig en del åt Jimmie Åkessons upplevelser från barndomen, som inte verkar delas av någon annan som växte upp i Sölvesborg under samma tid. Men när Rouzbeh Rdjalaie ställde en fråga på Twitter, troligen väckt av Gellert Tamas kulturartikel i Aftonbladet, så inser jag att det är dags att sluta förhålla sig så mycket till Sverigedemokraterna och deras företrädare.
Fyra riksdagspartier fortsätter att omtala sina partiledare med enbart förnamn i huvudnavigationen på partisajterna. Jag tänkte att jag skulle se hur det fungerar. Vinner man eller förlorar man på detta i sökresultaten? Det finns värdefull kunskap att fånga upp här för den som väljer mellan att länka med en bredare ankartext eller fokusera hårdare på en enordsfras.
Centerpartiet
Folkpartiet
Kristdemokraterna
Miljöpartiet
Moderaterna
Socialdemokraterna
Sverigedemokraterna
Vänsterpartiet
Senaste kommentarer